Osannolikt.

Så kom ett nytt kärnkraftshaveri, denna gång i Japan. Det som inte kan ske enligt rådande sannolikhetskalkyl och som Tage Danielsson tog upp i sin berömda monolog från 1979.

Svenska tidningar samt P1 rapporterar om detta som en "allvarlig händelse", "partiell härdsmälta", varning för härdsmälta, explosion i reaktor.... The Guardian använder termer som "nuclear crisis".

Det är lätt att bli lite konspiratorisk och befara att demokratiska Japan, i en krisreaktion, reagerar och agerar likt Sovjetunionen gjorde efter olyckan i Tjernobyl. Att mörka in i det längsta tills det liksom bli uppenbart för alla vad som skett eller håller på att ske. Jag hoppas att jag har väldigt fel.

Lite som att flyga och hoppas att man uppfinner landningshjulen någonstans däruppe i luften.

För några år sedan var jag på studiebesök på kärnkraftsverket i Oskarshamn och såg då ned i den bassäng, där Sveriges samlade uttjänta (högaktiva) kärnkraftsavfall förvaras i väntan på slutförvaring. Frågan kring slutförvaring är ju som bekant inte löst. Lite som att flyga och hoppas att man uppfinner landningshjulen någonstans däruppe i luften.

Tidsperspektivet vad gäller slutförvaringen, på sisådär femhundra meters djup någonstans i den svenska urberggrunden, är 100 000 år. Så länge ska de tilltänkta kopparkapslarna hålla utan att läcka radioaktivt innehåll. Lika länge ska bentonitleran, vilken ska omge kapslarna, hindra läckage ut i omgivande berggrund. Resonemanget blir lite fritt tolkat: kapslarna ska hålla (=hängslen), men om de inte håller som utlovats, ska leran (=livrem) hindra läckage. Och om inte leran håller måttet, ska berggrunden vara tillräckligt tät för att grundvattnet inte ska nås av det radioaktiva innehållet ... och om inte berggrunden håller måttet … finns ingen mer fallskärm.

Idag lyssnade jag på Klotet i P1 och dess reportage om det svenska slutförvaret av kärnkraftsavfall. Huruvida man egentligen kan vara säker på något, är en intressant filosofisk fråga, men i detta sammanhang är frågan om visshet enbart absurd och skrämmande. Det framgår i inslaget (liksom även framförts tidigare) att experter har helt olika uppfattning om kopparkapslarnas beständighet och om nuvarande förslag på slutförvaring egentligen är den främsta tänkbara metoden. Som lyssnare och lekman blir det fullständigt orimligt att denna viktiga fråga tycks utmynna i bedömningar och åsikter om kopparkapslarnas hållbarhet, snarare än deras faktiska beständighet. Vi känner därtill knappast alla de variabler som under tusentals år kan påverka kapslarna.

Lyssna gärna på Klotet, som sändes i P1 idag onsdag 9 mars.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3345

Övriga länkar:

http://www.ystadsallehanda.se/skane/article678255/Sigyn-naumlra-kollision-utanfoumlr-Bornholm.html

http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article3121869.ece

George W Bush

De flesta kan åka till Schweiz utan rädsla för att bli gripna. Men inte George W Bush.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/bush-vagar-inte-aka-till-schweiz

Dyrt att vara struts

‎14,6 miljarder euro (drygt 130 miljarder svenska kronor) har översvämningarna kostat Australien. Exklusive allt mänskligt lidande. Tänk vilka CO2-sänkande åtgärder man kan uppnå med 130 miljarder. Om världen väljer strategin att förebygga alltså.

En Australie, le gouvernement veut créer un impôt inondations - LeMonde.fr

Att exkludera centrala delar av verkligheten

IEA:s analys visar det hopplösa och kortsiktiga med många ekonomers (och andras) tankesätt: exkluderandet av centrala delar av verkligheten. Att fossila bränslen inte räcker för evigt. Exempelvis. I artikeln i länken nedan uttrycker IEA:s chef en oro för att det höga oljepriset slår "hårdast mot utvecklingsekonomierna". Att inte ställa om till en hållbar energipolitik är på sikt ett mycket större hot mot just utvecklingsekonomierna. Inte enbart av ekonomiska skäl. Varför ingen oro för det hos chefen för IEA kan man undra.

http://di.se/Artiklar/2011/1/17/224754/OLJA-RAOLJEPRIS-ALARMERANDE-KAN-AVENTYRA-EK-ATERHAMTN--IEA/

Vad är ett piano?

Jag har på senare tid erbjudits att överta pianon vid flertalet tillfällen. Om jag inte redan hade ett vackret svart piano hade jag tackat ja, med samma blinda kärkek som en kattälskare säger ja till ännu en katt. (Personligen skulle jag hellre ge bort TV:n eller bilen.) Jag kan förstå att musikinstrument är skrymmande, men tycker att det är sorgligt att de blir över. Vad flyttar in istället? Vi har även en gitarr, en nyckelharpa (som min svärfar byggt), en blockföljt och en gammal fin fiol hemma. Kanske tillhör jag en gammal konservativ sort och jag vill inte såra någon, men utan instrument blir mitt hem mest en folkbokföringsadress.

En stolt författare om en annan.

Björn Ranelid, ur vars mun harangerna och klyschorna haglar på ett sätt man först inte trodde var möjligt, har uppenbarligen retat upp den ständige sekreteraren Peter Englund. Den senare blev sur och gick rakt i fällan. Om det nu var någon fälla. Björn Ranelid verkar snäll, de pinsamma flosklerna till trots.

Kristina Lugn rederor klokt ut denna härva i länken från SvD nedan.

http://akademiblogg.wordpress.com/2011/01/09/pa-forekommen-anledning/

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kristina-lugn-englund-har-ratt_5855719.svd