Jag har i dagarna pånytt läst Joseph Conrads roman "Mörkrets hjärta" från 1902 samt "Utrota varenda jävel", skriven av Sven Lindqvist, utgiven första gången 1992.
Lindqvist belyser vilka djupa rötter rasismen har och tar därmed upp de strömningar som fanns i Joseph Conrads samtid då han skrev "Mörkrets hjärta". Lindqvists bok är en text att återvända till, då den tar upp ett ämne som kan tyckas mer aktuellt än någonsin. Slutraderna i "Utrota varenda jävel" har gjort ett outplånligt intryck på mig, precis som ord har en förmåga att göra då de fångar något som inte går att värja sig för. Lindqvist skriver i bokens sista rader: "Du vet det. Jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna."
Jag slås av vilken kraft det finns i dessa ord. Hur mycket vi går omkring och vet men inte tar in. Stänger ute. Negligerar. Tränger bort. På alla möjliga sätt. Exempelvis vad beträffar miljöfrågor. Vi vet att vår livsstil och dess koldioxidutsläpp håller på att förgöra planeten. När ska vi bli modiga? När ska vi dra slutsatserna?
