Turerna kring Mona Sahlin och hennes partiledarskap för Socialdemokraterna har varit många. Nu är hon på väg att lämna partiledarskapet och när vi ser hennes karriär i diverse bildspel radas den obligatoriska (tycks det) Tobleroneaffären upp. Jakten på den nya ledaren har börjat. Medlemmarna ska få stort inflytande.
Vad är egentligen en socialdemokrat? Finns det några typiska värderingar som socialdemokratin står för, som inga andra partier också står för? Kan de locka med något unikt? Nej, och DET är deras problem. Deras kärnfrågor drivs även av andra partier och så kommer det att förbli.
Analysen har kommit att handla om huruvida det varit fel på ledarskapet eller på politiken eller att politiken visserligen varit bra, men inte "förmåtts föras ut så att folk förstår." I det sistnämnda fallet skulle alltså tydlighet ha saknats. Socialdemokraternas största problem kanske ändå är svårigheten att inse att det framgent är orimligt att ha en väljarbas på runt eller över 40 % som länge tycktes vara en sorts svensk naturlag. Detta blir orimligt när många partier innehar ungefär samma uppsättning politiska förslag, om än packeterade något olika. Men det är ju svårsmält förstås.
